content top

Efterkrigstidens rally

Under kriget så låg rallysporten till stor del på is, vilket är naturligt och fallet med ganska mycket. Däremot så skedde ju som bekant en stor andel landvinningar på det tekniska området under den tid som kriget pågick (till följd av all den teknologiska forskning av militär karaktär som man ägnade sig åt i många länder), och detta kom man inom bilindustrin och rallysporten att dra nytta av efter kriget.

Under 1950-talet presenterades en helt ny typ av bilar, som var mindre och lättare än tidigare. Samtidigt var de mer bränslesnåla men hade ändå starkare motorer (framförallt V8) än man under perioder innan kunnat se. Utvecklingen ökade sen ännu mer under 1960-talet, för att så nå sin absoluta kulmen under 1970-talet, då bilsporten och rally var som allra störst.

Överallt i världen hade man nu byggt nya arenor för banrally eller ordentligt renoverat gamla, som till exempel franska Le Mans eller amerikanska Indianapolis (som först byggdes 1909). Många av de allra skickligaste och mest framgångsrika förarna i rally kom nu också att bli kändisar även utanför rallysporten, de blev idoler som hängde på både flick- och pojkrum och porträtterades i filmer och tv-serier.

Samtidigt som bilarna nu hade utvecklats så pass mycket att de ofta kunde nå hastigheter uppemot 200 kilometer i timmen, speciellt på banrally, så ökade inte antalet allvarliga olyckor egentligen. Detta torde ha sin förklaring i att man samtidigt hade börjat tänka mer på saker som säkerhet i bilkonstruktion och banor och bättre eldsläckning.

Olika typer av rally blev vid den här perioden också mer populära beroende var på jorden man körde tävlingarna. I Nordamerika så blev banrally den främsta motorsporten, medan man i Sverige framförallt ägnade sig åt landsvägsrally. En utveckling som satt sina spår även i dagens rallysport.

Läs mer

Mellankrigstidens rally

På 1920-talet så utvecklade många västländer en egen bilindustri, och de stora industriländernas försprång både knappades in och passerades av flera länder. Som ett exempel kan nämnas att den svenska giganten bland biltillverkare Volvo startades 1926, och främsta konkurrenten på hemmaplan SAAB kom igång ungefär tio år senare.

Tyska och amerikanska bilar fick nu konkurrens av välbyggda bilar från Sverige, England och Italien, och snart var de mindre hobbytävlingar som hållits i USA och i Centraleuropa väl bevakade av internationell press. Mycket prestige fanns nu i att vinna eller i alla fall göra bra ifrån sig på dessa tävlingar eftersom det innebar stor uppmärksamhet för den egna biltillverkaren att ha en vinnande bil. Många biltillverkare sponsrade tävlingarna med mycket pengar i hopp om att då lyckas knyta en skicklig förare till sig.

De tidiga biltävlingarna, som hade hållits kanske 20 år tidigare, hade haft bilar som tävlade med topphastigheter runt 30 kilometer i timmen. Nu under trettiotalet så fanns det trimmade bilar som kunde uppnå hastigheter en bra bit över 100 kilometer i timmen, och som en följd så uppstod många dramatiska olyckor vid tävlingarna, inte helt sällan med dödlig utgång för förare och kartläsare. Detta verkar dock inte ha avskräckt publiken, som istället flockades vid de riskfyllda och spännande tävlingarna. Att publikens intresse inte dalade, innebar också att biltillverkare fortsatte sina satsningar på rally som sport, och prispengar och prestige bara steg.

Under 1930-talet så utvecklades också klasserna i rally, och även de olika typer (som landsvägsrally, lång distans och kort distans) som vi idag fortfarande ser inom sporten rally. De nya och bättre motorerna med fler cylindrar gjorde att man delade in bilarna i klasser efter motortyp istället för efter tillverkare som man tidigare gjort.

Läs mer

Tidig rallyhistoria

Redan i slutet av 1700-talet kan man ana de första prototyperna av det som skulle komma att bli den moderna bilen, men dessa var under nästan hundra år långsamma, extremt tunga och ångdrivna fordon som mest påminde om lokomotiv (även om dessa tidiga exemplar kunde köras på väg och alltså styras).

Det skulle dock dröja ända tills 1880-talet då man i Tyskland konstruerade de första bensindrivna bilarna, och det var de två tyska uppfinnarna Carl Benz och Gottlieb Daimler som på varsitt håll byggde två bilar drivna med en bensinmotor. De var fortfarande tunga och extremt dyra att producera, men betydligt snabbare än tidigare varianter även om bägge dessa modeller saknade ratt (och istället hade en styrstång som gick rakt ned i motorn).

1913 så kunde den amerikanske affärsmannen Henry Ford för första gången erbjuda massproducerade bilar med ratt som inte kostade skjortan, och detta var möjligt eftersom Ford hade uppfunnit det löpande bandet vilket möjliggjorde snabb montering av bilens delar. Det var nu, när bilen blev var mans egendom, som rallysporten kom till.

De bilar som man på den amerikanske Ford-fabriken producerade, och då framförallt den berömda T-Forden (vilken började produceras 1908, till ett högre pris), kostade runt 20 000 dollar omräknat i dagens penningvärde. Det betyder att det var ungefär lika dyrt eller billigt då att äga en bil och något som många hade råd med. De som var allra rikast, hade emellertid råd att ”leka” med sina bilar och man började då med kappkörningar. Detta var först på asfalt, men när man efter hand sökte större utmaningar så blev underlaget mer likt terräng, och man körde då även på lands- och grusvägar.

Under tiden fram till första världskriget så tillkom biltillverkare och bilmodeller från världens alla hörn, och bilsporten kom att utvecklas till att omfatta olika klasser (som vid den här tiden var baserade på biltillverkare).

Läs mer
content top