På 1920-talet så utvecklade många västländer en egen bilindustri, och de stora industriländernas försprång både knappades in och passerades av flera länder. Som ett exempel kan nämnas att den svenska giganten bland biltillverkare Volvo startades 1926, och främsta konkurrenten på hemmaplan SAAB kom igång ungefär tio år senare.

Tyska och amerikanska bilar fick nu konkurrens av välbyggda bilar från Sverige, England och Italien, och snart var de mindre hobbytävlingar som hållits i USA och i Centraleuropa väl bevakade av internationell press. Mycket prestige fanns nu i att vinna eller i alla fall göra bra ifrån sig på dessa tävlingar eftersom det innebar stor uppmärksamhet för den egna biltillverkaren att ha en vinnande bil. Många biltillverkare sponsrade tävlingarna med mycket pengar i hopp om att då lyckas knyta en skicklig förare till sig.

De tidiga biltävlingarna, som hade hållits kanske 20 år tidigare, hade haft bilar som tävlade med topphastigheter runt 30 kilometer i timmen. Nu under trettiotalet så fanns det trimmade bilar som kunde uppnå hastigheter en bra bit över 100 kilometer i timmen, och som en följd så uppstod många dramatiska olyckor vid tävlingarna, inte helt sällan med dödlig utgång för förare och kartläsare. Detta verkar dock inte ha avskräckt publiken, som istället flockades vid de riskfyllda och spännande tävlingarna. Att publikens intresse inte dalade, innebar också att biltillverkare fortsatte sina satsningar på rally som sport, och prispengar och prestige bara steg.

Under 1930-talet så utvecklades också klasserna i rally, och även de olika typer (som landsvägsrally, lång distans och kort distans) som vi idag fortfarande ser inom sporten rally. De nya och bättre motorerna med fler cylindrar gjorde att man delade in bilarna i klasser efter motortyp istället för efter tillverkare som man tidigare gjort.