Under kriget så låg rallysporten till stor del på is, vilket är naturligt och fallet med ganska mycket. Däremot så skedde ju som bekant en stor andel landvinningar på det tekniska området under den tid som kriget pågick (till följd av all den teknologiska forskning av militär karaktär som man ägnade sig åt i många länder), och detta kom man inom bilindustrin och rallysporten att dra nytta av efter kriget.

Under 1950-talet presenterades en helt ny typ av bilar, som var mindre och lättare än tidigare. Samtidigt var de mer bränslesnåla men hade ändå starkare motorer (framförallt V8) än man under perioder innan kunnat se. Utvecklingen ökade sen ännu mer under 1960-talet, för att så nå sin absoluta kulmen under 1970-talet, då bilsporten och rally var som allra störst.

Överallt i världen hade man nu byggt nya arenor för banrally eller ordentligt renoverat gamla, som till exempel franska Le Mans eller amerikanska Indianapolis (som först byggdes 1909). Många av de allra skickligaste och mest framgångsrika förarna i rally kom nu också att bli kändisar även utanför rallysporten, de blev idoler som hängde på både flick- och pojkrum och porträtterades i filmer och tv-serier.

Samtidigt som bilarna nu hade utvecklats så pass mycket att de ofta kunde nå hastigheter uppemot 200 kilometer i timmen, speciellt på banrally, så ökade inte antalet allvarliga olyckor egentligen. Detta torde ha sin förklaring i att man samtidigt hade börjat tänka mer på saker som säkerhet i bilkonstruktion och banor och bättre eldsläckning.

Olika typer av rally blev vid den här perioden också mer populära beroende var på jorden man körde tävlingarna. I Nordamerika så blev banrally den främsta motorsporten, medan man i Sverige framförallt ägnade sig åt landsvägsrally. En utveckling som satt sina spår även i dagens rallysport.

Läs mer